A THOUSAND YEARS - CHAPTER 1.
Jag satt vid det lilla skrivbordet och skrev. Ensam hemma. Jag satt och grät samtidigt.
`` Dear mom and dad. I can't take it anymore. Even how much I try. It doesn't work. I don't want this. I love you. Maybe you'd not see it on the outside, but I really do love you so much on the inside. I promise. This is my farewell letter, I guess. Please give me a beautiful funeral, that's all I want.
I don't want you too think that this was your fault. Because it's not. And this is the last thing I want to say... I hope I'll see you in heaven.
Love from Hermione. xx ´´
Jag vek ihop brevet, la det på matbordet där vi brukade sitta, gick ut i hallen, tog på mig skorna och en jacka, stängde dörren efter mig och gick iväg till London Bridge. Londons högsta bro. Jag kunde inte tänka längre. De psykiska problemen hade tagit över hjärnan helt. Efter ca 6 minuter var jag framme vid bron. Berädd på att strunta i allting, ge upp. Mitt hjärta dunkade hårt när jag ställde mig på brokanten. Vid denna tiden på dygnet var det inte många som var ute. Jag skulle precis ta det sista andetaget och hoppa. Men då kommer någon och tar tag och håller fast mig, som hindrar mig ifrån att hoppa. Jag får panik och börjar skrika.
Det står en kille bakom mig. Med väldigt lockigt hår och gröna ögon. Han lyfter ner mig från bron och tar mig i sin famn. Jag skakar. Han tittar på mig. Jag tittar på honom. Vi får ögonkontakt. Båda börjar lé.
En halvtimme senare sitter vi båda i soffan i hans lägenhet. Han har gjort en varsin kopp med thé. Han började lite tyst att prata med mig.
'' How are you? '' frågade han. '' Fine, a little bit dizzy. '' svarade jag fort. '' My name is Harry, Harry Styles, what is your name? '' Frågade han och log. Då svarade jag. '' Hermione Walker, Thank you for saving me at the last second. '' '' I'm glad that you didn't jump. '' Sa Harry. '' Me too! '' Svarade jag.
Sedan somnade jag i Harrys famn.
Han kysste mig lätt på pannan och en tår föll nedför hans kind när han tänkte vad som kunde hänt ifall han inte gick förbi mig på bron. Då kanske jag hade funnits längre.
_________________________________
Vad händer när Hermione vaknar? Kommer Hermiones mamma hinna läsa brevet när hon kommer hem från rehabiliteringen?
Skriver mer efter 5 kommentarer till att börja med.
Meeeeeeer :DDD
meer :D
vill inte vara taskig eller nåt men det gick liitteee för fort
men jag älskar den ändå :D
bra första del :) men som sagt lite fort fram, annars var det bra :)
Bra :) lite fort fram kanske men fortsätt"<3