LIAM PAYNE - YOUTUBEKONTO.
A THOUSAND YEARS - CHAPTER 2.
Sleeping At Last – Turning Page - Instrumental
Lyssna på låten samtidigt som du läser. Blir mycket mer känsla att läsa då.
____________________________
Repris: '' I'm glad that you didn't jump. '' Sa Harry. '' Me too! '' Svarade jag.
Sedan somnade jag i Harrys famn.
Han kysste mig lätt på pannan och en tår föll nedför hans kind när han tänkte vad som kunde hänt ifall han inte gick förbi mig på bron. Då kanske jag hade funnits längre.
_________________________________________________________
Kvällen slutade med att båda hade somnat i soffan.
Jag vaknade av att jag låg väldigt obekvämt i soffan. Jag kände en god doft tränga innanför min näsa. Harry stod i köket och gjorde frukost till oss båda. Jag tog filten som jag hade sovit med, svepte in mig i den och gick till Harry i köket. Harry la först märke till mig när jag ställde mig bredvid honom. '' Goodmorning pancake! '' Sa Harry till mig. Jag log och mumlade '' Goodmorning. '' ''Have you slept well? '' Frågade Harry mig. '' Yeah, a little. '' Svarade jag. Harry log mot mig och fortsatte steka äggen på stekpannan.
När Harry var klar satte vi oss på hans balkong och åt frukost. Det var en solig dag som väntade där utanför. Vi pratade och pratade. Jag berättade om min dåliga uppväxt, om min mamma och att jag hade skrivit ett avskedsbrev som mamma skulle läst när hon kom hem från rehabiliteringen. Plötsligt tänkte jag, tänk om hon kommer hem idag? Jag blev ännu mer seriös i blicken och sa till Harry. '' What if she comes home today and if she reads the letter. I'm so freaking dead. Harry, please, please help me. '' Frågade jag med en rädsla i rösten. Tillslut började jag bli tårögd. '' It's going to be okay Hermione. I'll go with you. '' Sa Harry och sträckte sig över bordet för att krama mig. ''Are you sure?'' Frågade jag Harry. '' Yes, I'm really really sure. '' Svarade han.
När vi hade ätit upp frukosten bar Harry in disken till köket och ställde i allt i diskmaskinen. Sedan gick vi båda in från balkongen och Harry låste balkongdörren efter sig.
'' Should we take a bath?'' Frågade Harry och blinkade med ena ögat. ''Okay, sure!'' Svarade jag och hängde med Harry in till badrummet, han låste badrumsdörren, gav mig en handduk och satte på vattnet i badkaret, det var stort nog för två stycken att få plats där i. Vi tog av oss våra kläder. Plötsligt märkte jag att Harry stod och tittade på mina armar, när jag tog av mig min tröja. Han sa. '' What the hell have you done to yourself Hermione? Och kom närmre mig. '' It's not worth it. '' Fyllde han i. '' I couldn't take it Harry. I felt so bad when I did that. I promise. I'll never do that again. Please Harry. '' Sa jag med en klump i halsen. '' It's okay, I'm not mad at you Hermione. '' Sa han och tryckte sig närmre och kysste mig. Jag rodnade, jag hade aldrig fått en kyss av någon kille förut. '' That was amazing, Harry! '' Sa jag. '' Please call me Hazza! '' Skrattade han. '' I'll try, Hazza! '' Sa jag ännu en gång.
Så hoppade vi i badkaret.
Vi hade suttit och pratat i badet i snart en timme och det var läge att gå upp. Jag fick låna en t-shirt och ett par mjukisbyxor av Harry. Sedan tog jag min jacka och vi gick hem till mig för att hämta brevet. Det var ungefär 15-20 minuter gångavstånd hem till mig från Harry.
Vi började gå upp på min uppfart som ledde till vår ytterdörr. Nej. Det kunde inte vara sant. Det kunde verkligen inte vara sant. Mamma hade kommit hem. Det var kört. '' Oh no, my mother is home. '' Sa jag till Harry och tårarna började rinna ner för mina kinder igen. Harry greppade tag i min högra hand och höll i den hårt. Vi gick tillsammans in genom ytterdörren in till köket. Där satt min mamma. Med brevet i händerna. Köksbordet var fullt med tårar. Mamma tittade upp på mig och Harry. Jag stod och grät samtidigt som jag höll i Harrys hand. Mamma fick inte fram ett enda ord. Hon lämnade brevet på bordet och gick och satte sig i vardagsrummet ihopkrupen i en utav fotöljerna.
Jag tog tag i brevet som låg på bordet. Höll upp det så att både jag och Harry kunde läsa det. Jag förstod inte vad som hade flugit i mig den kvällen. Plötsligt föll en tår ner för Harrys vardera kind. Jag knycklade ihop brevet så mycket det bara gick, slängde det i papperskorgen och kramade om Harry.
______________________________________
6 kommentarer innan nästa kapitel.
A THOUSAND YEARS - CHAPTER 1.
Jag satt vid det lilla skrivbordet och skrev. Ensam hemma. Jag satt och grät samtidigt.
`` Dear mom and dad. I can't take it anymore. Even how much I try. It doesn't work. I don't want this. I love you. Maybe you'd not see it on the outside, but I really do love you so much on the inside. I promise. This is my farewell letter, I guess. Please give me a beautiful funeral, that's all I want.
I don't want you too think that this was your fault. Because it's not. And this is the last thing I want to say... I hope I'll see you in heaven.
Love from Hermione. xx ´´
Jag vek ihop brevet, la det på matbordet där vi brukade sitta, gick ut i hallen, tog på mig skorna och en jacka, stängde dörren efter mig och gick iväg till London Bridge. Londons högsta bro. Jag kunde inte tänka längre. De psykiska problemen hade tagit över hjärnan helt. Efter ca 6 minuter var jag framme vid bron. Berädd på att strunta i allting, ge upp. Mitt hjärta dunkade hårt när jag ställde mig på brokanten. Vid denna tiden på dygnet var det inte många som var ute. Jag skulle precis ta det sista andetaget och hoppa. Men då kommer någon och tar tag och håller fast mig, som hindrar mig ifrån att hoppa. Jag får panik och börjar skrika.
Det står en kille bakom mig. Med väldigt lockigt hår och gröna ögon. Han lyfter ner mig från bron och tar mig i sin famn. Jag skakar. Han tittar på mig. Jag tittar på honom. Vi får ögonkontakt. Båda börjar lé.
En halvtimme senare sitter vi båda i soffan i hans lägenhet. Han har gjort en varsin kopp med thé. Han började lite tyst att prata med mig.
'' How are you? '' frågade han. '' Fine, a little bit dizzy. '' svarade jag fort. '' My name is Harry, Harry Styles, what is your name? '' Frågade han och log. Då svarade jag. '' Hermione Walker, Thank you for saving me at the last second. '' '' I'm glad that you didn't jump. '' Sa Harry. '' Me too! '' Svarade jag.
Sedan somnade jag i Harrys famn.
Han kysste mig lätt på pannan och en tår föll nedför hans kind när han tänkte vad som kunde hänt ifall han inte gick förbi mig på bron. Då kanske jag hade funnits längre.
_________________________________
Vad händer när Hermione vaknar? Kommer Hermiones mamma hinna läsa brevet när hon kommer hem från rehabiliteringen?
Skriver mer efter 5 kommentarer till att börja med.